Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra
ensam, utan spår.

Bred dina vida vingar

1. Bred dina vida vingar,
o Jesus  över mig,
och låt mig stilla vila,
i ve och väl hos dig.
Bli du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt
råd, och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

2. Förlåt mig alla synder,
mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Våren

1. Enno ein Gong fekk eg Vetren å sjå
for Våren å røma;
Heggen med Tre som der blomar var på,
eg atter såg bløma.
Enno ein Gong fekk eg Isen å sjå
frå Landet å fljota,
Snjoen å bråna og Fossen i Å
å fyssa og brjota.
Graset det grøne eg enno ein Gong
fekk skoda med Blomar;
enno eg høyrde at Vårfuglen song
mot Sol og mot Sumar.

2.Eingong eg sjølv i den vårlege Eim,
som mettar mit Auga,
eingong eg der vil meg finna ein Heim
og symjande lauga.
Alt det, som Våren imøte meg bar
og Blomen, eg plukka,
Federnes Ånder eg trudde det var,
som dansa og sukka.
Derfor eg fann millom Bjørkar og Bar
i Våren ei Gåta;
derfor det Ljod i den Fløyta eg skar,
meg tyktes å gråta.

Pie Jesu

Pie Jesu Domine, dona eis requiem, dona eis requiem.
Pie Jesu Domine, dona eis requiem, dona eis requiem.
Dona eis domine, dona eis requiem, sempiternam requiem,
sempiternam requiem, sempiternam requiem.
Pie Jesu, Jesu, pie Jesu Domine, dona eis, dona eis,
sempiternam requiem, sempiternam requiem.

Jag har hört om en stad ovan molnen

Jag har hört om en stad ovan molnen,
ovan jordiska, dimhöljda länder,
jag har hört om de solljusa stränder
och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Jag högt måste sjunga!
Halleluja! Jag går till den staden.
Om än stegen blir trötta och tunga,
bär det uppåt och hemåt ändå.

Jag har hört om ett land utan tårar,
utan sorg, utan nöd, utan strider,
och där ingen av sjukdom mer lider
och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Där fröjdas vi alla!
Halleluja! Vart tvivel försvunnit!
Aldrig mer skall jag stappla och falla,
jag är framme, ja, hemma hos Gud.

Jag har hört om den snövita dräkten
och om glansen av gyllene kronor.
Jag har hört om den himmelska släkten,
och en gång, tänk en gång är jag där!
Halleluja! Jag fröjdas i anden!
Jag kan höra den himmelska sången
och det sliter i jordiska banden,
ty jag vet, jag skall snart vara där.

Var jag går i skogar berg och dalar

Var jag går i skogar, berg och dalar
följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig, är han, men han talar
talar stundom varning, stundom tröst.
Det är herden god, väl var han döder
men han lever i all evighet.
:/: Sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet.:/:

Allt vad vi till evig tid behöva
allt i alla har jag i min vän.
Allt vad som mitt hjärta kan bedröva
känner han och hjälper det igen.
Väl försvinner ofta vänner kära,
men han sade själv: en liten tid,
:/: sen en tid igen och jag är nära,
då blir åter fröjd och frid.:/:

När på Tomas Segerfursten tänker
där han full av sorg och otro går.
Skyndar han och honom tillgång skänker
att få se och röra vid hans sår.
Tomas smält av Jesu hulda hjärta,
övervunnen av hans materskrud.
:/: Ropar full av fröjd och kärlekssmärta:
o, min Herre och min Gud!:/:

Skänk, ock mig, o Jesus, denna lycka
som fördriver otrons mörka kval.
Sårens bild i hjärtat gärdes trycka,
till besegling av mitt nådeval.
Hulde herde, tänk därpå, och fåren
samlade vid evangeli ljud
:/: känna blott av rösten och av såren
dig sin Herre och sin Gud.:/:

Följ mig, huldaste, uppstungna hjärta,
på den väg jag genom öknen går.
Låt mig tro, i glädje och i smärta,
kunna vila städs vid dina sår.
Låt mig sonas i ditt hulda sköte,
låt mig uppstå, klädd uti din skrud.
:/: Frälst och salig ropa vid ditt möte,
o, min Herre och min Gud!:/:

Så som natten längtar till sin grynings ljus

Så som natten längtar till sin grynings ljus,
så längtar jag till dig.
Så som jorden väntar på sin blommas doft .
så väntar jag.

Så som vågen söker efter strandens famn,
så söker jag din famn min vän.
Så som vinden saknar sina vita moln
är min saknad efter dig.

Oh, kom min käraste jag väntar dig
med lust och längtan i mitt blod.
Snart skall ögat tala, snart blir munnen röd,
och vi, det som var vi, skall bli ett.
Så som solen älskar lika varmt var dag,
ska vi älska du och jag.

Där rosor aldrig dör

Till en stad jag är på vandring,
synden där är utanför.
Livets träd står där i blomning,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Svårigheter här vi möta.
Satans snaror här förför.
Inga frestelser i staden,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Nära, kära är hos Jesus,
skaror sjunger nu i kör.
Väntar på att jag skall komma,
dit där rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Annonser