Det gungar så fint (psalm 606)

Det gungar så fint när han bär dig mitt barn.
Han går på så mjuka sandaler.
Hans mantel är vävd av det lenaste garn.
Hans arm är så stark, hans doft är så ren.
Han känner var rot och var grop och var sten.
Och han nynnar en sång, som han
gjorde en gång till stjärnornas ljusa koraler.

Mitt barn, du är buren i Skaparens famn.
Han andas intill dig så nära. Han håller omkring dig.
Han känner ditt namn.  Han gråter med dig, han ler när du ler.
Du är aldrig ensam i vad som än sker, för du hör honom till,
Herren Jesus som vill, till Himmelens glädje dig bära.

Marias vaggsång/Marie Wiegenlied

Maria vaggar Jesusbarnet sakta på sin arm.
Genom rosenhäcken sveper sommarvinden varm.
En liten fågel slår sin drill med vänligt sinn.
Somna, du lille, somna in.
Dina läppar småle, sömnen ger åt barnet tröst.
Lägg ditt trötta huvud, ömt intill din moders bröst.
Somna du lille, somna in.

Silverbarn

Silverbarn, silkesgarn värmer inte dig.
Drömda värld, gömda värld lever inom dig.
Rosendans, som i trans lämnar spår av höst.
Silverhöst i ditt bröst ger dig ingen tröst.
Silverbarn, silverbarn, jag vill värma dig.
Männ’skobarn, männ’skobarn vila här hos mig.
Drömda värld, gömda värld, lever inom dig.
Rosendans, som i trans lämnar spår av höst.
Silverhöst i ditt bröst ger dig ingen tröst.
Silverbarn, silverbarn, jag vill värma dig.
Männ’skobarn, männ’skobarn vila här hos mig.
Vila här hos mig.

Lilla hand

Lilla hand, mjuka kind
som en tveksam morronvind,
darrar ögonlocket till ibland.
Lilla hand mörka natt
som en välbevarad skatt
glimmar ögat till ibland.

Shall I compare Thee

Shall I compare thee to a summer’s day?
Thou art more lovely and more temperate.
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer’s lease hath all too short a date.
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed;
And every fair from fair sometime declines,
By chance, or nature’s changing course, untrimmed;
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow’st,
Nor shall death brag thou wand’rest in his shade,
When in eternal lines to Time thou grow’st.
So long as men can breathe, or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

När Lillan kom till jorden (Majas visa)

När lillan kom till jorden
det var i maj när göken gol
sa’ mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol.

Sjön glittrade som silver
och körsbärsträden stod i blom
och svalan kvick och munter
just hit med våren kom.

Gullvivans plym sågs svaja
bofinken slog så glada slag.
Då blev jag döpt till Maja
för lillan, det var jag.

Och därför säger mamma
så är jag nästan alltid glad.
Jag tycker hela livet
är som en solskensdag.

Annonser